Real beauty knocks you a little bit off kilter.
Foto: Sofia Lundgren
The Go! Team: Tokdans, trummor och marmelad
Om Ninja inte hade blivit tokig sångerska i The Go! Team hade hon rest till månen.
— Jag läste naturvetenskap och skulle bli astronaut. Min dröm var att jobba för NASA. Sen fick jag höra att man var tvungen att vara amerikansk medborgare.
Istället för att leka med Fuglesang sitter Ninja i en soffa på pressområdet i Slottskogen.
6 september 2007 klockan 19:00
"Sexmannabadet med två trummisar som svänger så det svartnar. Har tidigare slagit Acceleratorpubliken av stolen med en obeskrivligt puttrande brygd av genreöverskridande musik. Det låter som inget annat, och allt annat, samtidigt. Tvåtusentalet, mina damer och herrar."
-Ur Way Out West programblad
Vi läser upp en snabb översättning av beskrivningen för Ninja. Hon skrattar.
— Vi vill inte skada nÃ¥n! Om folk blev blinda av vÃ¥r musik, hur skulle de dÃ¥ kunna se vÃ¥ra spelningar? Den mest vÃ¥ldsamma i bandet är nog Ian. Han skulle kunna peta till nÃ¥gon med gitarren, han spelar ganska galet. Trummisarna är jättesnälla människor, de skulle aldrig göra nÃ¥gon illa.
Vi hörde att någon gjort sig rätt illa på en av era spelningar när ni gjorde en stage-dive?
— Jag vet inte om jag kan prata om det, den här personen kanske väntar pÃ¥ att vi ska bli rika sÃ¥ den kan stämma oss. Men det var en spelning dÃ¥ alla helt plötsligt fick för sig att hoppa ut i publiken. Jag och en av trummisarna var ensamma kvar pÃ¥ scenen och visste inte riktigt vad vi skulle göra. När kommer de? Kommer de tillbaka upp pÃ¥ scen? Ska vi sluta spela?
— Den konstigaste beskrivningen jag hört är att vi är som scones med marmelad. Men alla beskriver oss väldigt olika. Vi verkar vara obeskrivbara. SÃ¥ en bättre frÃ¥ga vore kanske vilken den mest normala beskrivningen är.
Några timmar senare fylls Linnétältet av Ninjas energi. Hon får friskis & svettis-instruktörer att se ohurtiga ut när hon hoppar, dansar och skriker. Under en låt får hon för sig att härma olika länders dansstilar. Rysk kosackdans, amerikansk breakdance, stapplig engelsk otaktsdans, orientalisk fingervals och till slut svennar som hoppar hoppar hoppar.
— En publik fÃ¥r gärna vara lite skogstokig. Och lite lagom berusad. Men inte för fulla. Riktigt fulla människor är oberäkneliga, de kan fÃ¥ för sig att kasta flaskor pÃ¥ en, av glädje. "Ni är sÃ¥ jävla bra!" Skrik och dans är bäst.
Ninja tycker om att turnera, annars skulle hon aldrig haft råd att resa till Sverige eller Kina. Hon påpekar att hon skulle kunna bo i Sverige, folk är trevliga här och maten är inte läskig. Men det finns baksidor med flängandet.
— Jag är renlig. Det är svÃ¥rt när man turnerar. Killarna bryr sig inte sÃ¥ mycket, de kan gÃ¥ nÃ¥gra dagar utan att duscha. De är smutsiga. Det ska bli skönt att komma hem.
Hanna Eriksson
hanna@judy.se
/blog/author/hanna
Sofia Lundgren
sofia@judy.se
/blog/author/sofia
RSS
Arkivet