Leif Pagrotsky

Foto: Annika af Klercker

Leif Pagrotsky: Sexfest med Skägget

Leif Pagrotsky är inte som andra politiker. Han går på konserter, håller föredrag om mode, hoppar in som stand in i Atomic Swing, intervjuar Fattaru och odlar skägg. Vi hänger med makten.

29 april 2007 klockan 22:17

Det är lördag kväll och Leif Pagrotsky har ätit lördagsmiddag med sin familj på "gula, eller fula, eller nåt, apan, en restaurant på söder" innan han möter upp Judy utanför Enskilda Galleriet.

Leif spanar efter folk han känner och konstaterar att han inte är äldst på plats denna kväll.
— Med mitt jobb så måste man vara utåtriktad, man träffar många, i olika miljöer, och lär därmed också känna många. Jag känner mig inte gammal, men ibland är jag äldst. Men inte idag.
Han hälsar på Ika Johannesson som är chefredaktör för tidningen Sex och några som jobbar på Sveriges radio.

Vi befinner oss på tidningen Sexs releasefest för deras allra sista nummer. Leif påpekar att jag är den ende som ser glad ut. Omkring oss myllrar det av mediefolk och en massa vitmålade björkar som fastnar i håret och försöker peta en i ögonen när man krånglar sig inåt i lokalen. Musikjournalisten Fredrik Strage bjuder lite nervöst Leif på öl. Samma Fredrik Strage som Leif agerat vigselförrättare åt.
— Det var jätteroligt. Jag fick en fråga bara sådär, vi känner inte varann. Jag skulle alltså gifta ihop dem. Det var nervöst. Jag har ju aldrig gjort något sånt förut. Jag förberedde mig grundligt. Jag frågade kamrater som varit gifta ett antal gånger.
Efter det har Leif fått ytterligare två förfrågningar om att viga folk.

Leif har en förmåga att dyka upp på de mest oväntade ställen. När ishockeylandslaget firade sina framgångar dök det plötsligt upp en skäggig liten man i rutan.
— Det där var helt oplanerat och det var deras initiativ. Idrottsministern var upptagen, så de ringde mig med trettio minuters varsel. Jag sköt upp ett möte och begav mig dit.
Försynt ställde sig Leif längst bak med damkronorna. Men där fick han inte stå länge. Istället blev han framknuffad och kände att någon bakom tog tag i hans armar. Senare såg han på tv att det var Foppa som dansat med honom bakifrån.

En liten söt goth-pojke med mycket smink kommer fram:
— Paggan! Jag röstade på dig!

Leif Pagrotsky gick från välansad handelsminister till storskäggad kulturminister. Men vad kom egentligen först? Var det skägget eller kulturen? Paggan ler förtjust när han får frågor om sitt skägg.
— Faktiskt så stämmer ingendera. Jag har haft sommarskägg de sista 20 åren. När jag var på Riksbanken för 25 år sen hade jag svart skägg. Från år 2004 lät jag sommarskägget vara kvar. Plötsligt blev jag kulturminister. Men skägget kom faktiskt före. Det kanske var därför Göran valde mig?

Nu är Leif "före detta allt möjligt" även om före detta kulturminister är epiteten han oftast får gå under. Han är kvar inom politiken som riksdagsledamot vilket är lugnare, mindre intensivt och också mindre stimulerande. Att det skulle vara lättare att somna under arbetsdagen nu håller han inte med om.
— Förr hade jag ett vilorum, nu har jag bara en tvåsitssoffa som man möjligtvis kan kura ihop sig i fosterställning i.

Musiken är hög och Leifs skägg kittlar mig i örat när han böjer sig fram för att berätta. Vi tränger oss in i ett angränsande rum där musiken inte är lika hög. Folk flyttar frivilligt från en soffa för att ge plats åt den före detta kulturministern. Vi sjunker ner med varsin öl.
Judys redaktion har flera gånger sett Paggan ute på Debaser Medis, Kägelbanan med mera. Först trodde vi att det var för att han var kulturminister, men även efter valet har Skägget synts ute.
— Jag började gå ut mer när jag blev kulturminister, men det berodde på att mina barn blev äldre så att jag fick mer frihet. Jag är ute ungefär en gång i månaden. Sist var på Debaser Medis på en eftergrej till Dolly Parton. Nina Persson, Robyn och Titiyo uppträdde. Eller så var det Bob Dylan på Globen. Hmm. I höstas var jag på en underbar konsert. Koop i Göteborg på Pustervik. En annan rolig händelse var när jag blev meddragen på metal-festival på Kägelbanan. Dessection uppträdde. Min artonåring lyssnar på sånt så han blev avundsjuk.

— Jag har bred musiksmak. Och nu är det nog första gången som flera generationer kan ha samma musiksmak. Min artonåring kan lyssna på mina vinylskivor. Mest lyssnar jag på min generations musik som Bob Dylan, Beatles, Stones

En ung man med tredagarsstubb kommer fram och föreslår att Paggan ska med till indiestället Ace och dansa.
— Hur är ålderskategorin där? Kommer jag känna mig som en farfar?
— Eeeh, mumlar snubben och snubblar iväg.

Vi kommer in på när Leif agerade journalist i Svenska Dagbladets intervjuserie där kända namn intervjuar kända namn. Först ut var Leif som frågade ut hiphopgruppen Fattaru.

— Det var helt och hållet Svenskans initiativ. Jag visste ingenting om Fattaru. Jag fick göra research.

Jag snor några frågor från intervjun och ger dem till Leffe.

Vad är kultur?
— Jag har en vid kultursyn. Kultur är ett positivt laddat begrepp och många vill bli associerade vid det. Då känns det dumt att snåla. Alla ska med. Till exempel så tycker jag att mode är kultur.

Spelar det någon roll vem som är kulturminister?
— Absolut, jättestor roll. Den här frågan ställde jag till Fattaru för att se om de brydde sig om politik. Det visade sig att de inte gjorde det. De duckade för frågan. Men det spelar roll. Se på Lena Adelsohn Liljeroth. Hon är kraftlös. Hon gör ingenting för kulturen. Hon tar bort fri entré på museum, momspengar teatern … (lång utläggning om allt som alliansen gör fel)

Vad tycker du om nedladdning?
— Jag är av den uppfattningen att små mängder nedladdning för eget bruk är svårt att bli upprörd över. Annars tycker jag att musiker är arbetare och att alla ska få betalt för sitt arbete. Det betyder dock inte att polisen ska jaga ungdomar…

Hösten 2006 dök Leif Pagrotsky plötsligt upp i ett ännu ett oväntat sammanhang när han agerade stand in för Atomic Swing keyboardist i tv-programmet Folktoppen.
— Jag var faktiskt med Atomic Swing två gånger, både på tv och under en konsert. Jag kanske inte borde avslöja det, men ehm, det var play back.

Leif Pagrotsky kommer från en musikalisk familj med en mamma som var pianist. Själv spelade han fiol i ett år tills hans lärare sa "nu får du sluta". Hur som, keyboardist Micke Lohse kunde inte ställa upp i Folktoppen och det var en viktig spelning för Atomic Swing. De fick syn på Leif Pagrotsky i en tidning och slogs av hur lik han var. De kontaktade Leif och bad om hjälp och han ställde upp.
— Det var meningen att det skulle vara hemligt. Jag skulle maskeras och se likadan ut som Micke. Bredvid sminkstolen hade de satt upp en stor bild på honom. Men sen avslöjade programledaren det.

En välrakad redaktionsmedlem dyker upp. Han är full och försöker ledsaga intervjun genom att sluddra högt och obegripligt i mitt öra. Paggan ber honom sluta.
— Hon arbetar.

Finns det konserter som du inte skulle våga gå på?
— Nej. Det är sällan folk bryr sig eller blir aggressiva. Jag tycker inte om att vara där många är kraftig berusade, men i vanliga fall tittar folk bara lite blygt och väluppfostrat. Unga människor verkar uppskatta att jag går till samma ställen som dem. "Tänk att såna som du går till samma ställe som vi".

Mer från Judy   Reportage

RSS-icon RSS    Icon Archive Arkivet